|

Mats P:s intresse för rockmusik ledde honom till musikföreningen Bombadill som startades på Gymnasieskolan i Klippan 1977. Han blev gitarrist i ett av Sveriges första punkband (förmodligen det första som gav ut en skiva), Kriminella Gitarrer. I den senare av två upplagor av Krim Git spelade han tillsammans med Olle Bop, som tidigare varit medlem i Torsson. Mats P arbetade aktivt i Bombadill och var med om att starta skivbolaget Svenska Popfabriken i Klippan. Där fungerade han som inspelningsledare och administrerade skivproduktioner med Torsson, Noise, Kommissarie Roy och Johnny & Dom Andra. Under några år spelade han med Torsson-medlemmarna i Chuck Deluxe & The Motorheroes innan han kom med i Hip Shake Band där Olle Bop redan fanns. Hip Shake Band ombildades till Dolkenhåsan och under ett femtontal år sjöng Mats P med detta band innan det tynade bort i slutet av 1990-talet. Hösten 2006 togs nya initiativ och Lasakungen bildades så småningom som något av en förlängning på Dolkenihåsan.

Redan som tolvåring (eller om han var femton år, kanske?) debuterade Olle som gitarrist i ett rockband 1976, då i Torsson. Han blev senare medlem i Kriminella Gitarrer, även det, liksom Torsson, ett band med anknytning till Svenska Popfabriken i Klippan. Olle Bop skivdebuterade som soloartist på samlings-LP:n Svensk Pop 1979 med Doktor, hjälp!, en egen låt han skrivit efter att ha plågats av magknip. I början av 1980-talet studerade Olle träteknik i Helsingborg och bildade då rhythm´n´blues-bandet Hip Shake Band. Efter något år kom Mats P – vapendragare från Kriminella Gitarrer - med som sångare i Hip Shake och bandet bytte snart namn till Dolkenihåsan. I närmare femton år spelades det rock och rhythm´n´blues på lokala pizzerior och Folkets hus i nordvästra Skåne. I slutet av 1990-talet tynade Dolken bort efter att ha givit ut en mini-LP och två cd-skivor.
Den mångsidige Olle Bop ägnade sig åt att bygga kajaker, lackera köksluckor och sköta får på gården hemma i Boalt i norra Skåne. Men efter några år blev behovet av att spela tillräckligt starkt för att han, Mats P och Mats Nyberg skulle ta upp tråden igen. På hösten 2006 anslöt Linus och Örjan och Lasakungen hade bildats.

Örkelljungabon Örjan är ålderman i Lasakungen och började spela gitarr redan som tolvåring, inspirerad av Beatles och Rolling Stones. Tillsammans med brorsan Tomas spelade han under slutet av 1970-talet i Tors Hammare, ett band som var knutet till musikföreningen Bombadill (Svenska Popfabrikens moderförening). Han spelade även i en senare upplaga av Hammaren under 1980-talet, då med Lund/Malmö som bas. Sedan tidigt 1990-tal har han varit – och är - medlem i ett antal band i Nordvästskåne; Gryllingarna, Oskar Typing Band, Bluesministrarna, Mikael Karlsson Band, Combinations och D D and the Dynamos. 2004 började Örjan spela bas vilket han visade sig ha fallenhet för, och han har sedan dess växlat mellan gitarr och bas. Hösten 2006 kom Örjan i kontakt med Mats P och Olle Bop inför en spelning, några pusselbitar föll på plats och Lasakungen bildades med Örjan som basist

Om man - som Linus – är född strax efter halvtiokaffedags (1992) så har man ingen lång erfarenhet som belastar sinne och entusiasm. Nej, oförstörd och rustad inför livets stege står Linus. Trots sin ungdom har han redan lyckats fylla mer än halva sitt liv med trumspel, dock mer på Musikskolan än i rockband. Linus hade spelat lite grann tillsammans med några kompisar innan han blev tillfrågad om han ville spela lite med Olle Bop och Mats P i en löst sammansatt orkester hösten 2007. Man skulle ju kunna tänka sig att Linus var rädd för att hamna i ett gubbrockband, men det blev det ju inte eftersom Linus kom med. Han tillförde ungdomlig entusiasm och friska rytmer vilket har gett Lasakungen en hygglig musikalisk bredd. (Dessutom så sänkte han genomsnittsåldern i bandet med inte mindre än sju år!). Att Linus spelar trummor beror på att han heter Borg och kommer från Klippan; han är en av minst tio borgtrumslagare från Klippan. Linus är son till Conny som spelade trummor i The Push 1975-1985 och i Dolkenihåsan 1989-1999.
|




|